Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for november, 2010

Globalisering 1

Nästa fas av kapitalismen håller på att forma vår vardag. Från det moderna industrisamhället tar vi steget in i det post-moderna samhället och dess globaliseringsfas.

Marx såg kapitalismen som en transitorisk fas mot övergången till kommunism. Kapitalismens historiska öde var att förstöra och omintetgöra det pre-kapitalistiska samhällets traditionella sätt att leva, och med det, dess samhälleliga solidaritet varefter kommunismen skulle ta över. Kapitalismen har i sin tur, med dess dynamiska och expansiva logik, visat sig oförmögen att konstruera liknande system av socialt kapital, och kan inte återbygga någon motsvarighet till de traditionella värdena som det förgjort i dess kontinuerliga omvandlingsprocess.

I det traditionella samhället existerade inte ‘tradition’ som begrepp, det fanns inget behov, utan man levde ‘som en del av traditionen’ genom en relativt statisk tillvaro. Samhälleliga förändringar var ovanliga och den risk som vi idag förknippar med morgondagens löften och besvikelser existerade av naturliga skäl inte. Fördelarna var att man hade kontroll över tillvaron och det fanns det utrymme för att begrunda och ta ställning till förändringar. Förändring var inte något som överrumplade samhället och förstörde dess innehåll, istället utvecklades samhället organiskt samtidigt som man åtnjöt en stor känsla av mening. Födseln, livet och även döden gavs ett syfte genom religion, bygden och kunskapsöverföring. Som medlem av bygden, där man levde och dog, var man en integrerad del av samhället och det sociala kapitalet var därför mycket stark. Innehållet av det som gav mening, och dess samhälleliga institutioner, var oföränderligt; det gick att lita på att kulturen, familjen och bygden existerade även i morgon.

Den globaliserade världen är väsensskild från både det traditionella samhället och det moderna industrisamhället. I det moderna samhället fanns traditioner bevarade och institutionella förändringar begränsade sig framförallt till offentliga institutioner. Systemen blev tvungna att förändras och möta de nya behoven som uppstod i det allt svagare civilsamhället och de publika institutioner  som nu skulle finnas där för alla, baserade på modern byråkrati, blev en del av den nya samhällssolidariteten. I de privata institutionerna däremot, familjen och bygden, levde traditionerna vidare.

Med globaliseringen är förändringstakten så hög att vi har förlorat kontrollen över vår samvaro; vi hinner inte reflektera och värdera olika strukturella förändringar innan vi har implementerat dem och försökt anpassa oss. Vart morgondagen tar oss är bortom vår kontroll och vi befinner oss i en förarlös miljö. Nu börjar även de privata institutionerna att rämna och traditionerna mister sin betydelse. Globaliseringen och förlusten av konstanta värden påverkar vår identitet och vår innersta betraktelse av vår privata samvaro. Vi tar inte längre vår identitet för given; kön, familjen och nationalitet mister sitt värde.

Read Full Post »