Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for augusti, 2010

…är verkligen ett inslag i svensk politik som vi inte är vana vid att se. Filmens budskap är mycket tydligt: Sveriges resurser är begränsade och invandringen medför en alternativkostnad. I filmen illustreras den av en rar tant vars äldrevård försummas. I den mån det sakpolitiska budskapet är riktigt hamnar det i skymundan bakom det banbrytande sättet som det förmedlas. Reklamen är personlig och tydlig. Nu är det två alternativ som gäller. Den väcker tankar kring ”vi och dom” och det ”främmande” som finns i Sverige. Möjligen framstår de muslimska kvinnorna till och med som lite farliga där de ”jagar” pensionären.

Jag är ingen retoriker men jag tror att generaliseringen som SD anspelar på kan träffa fel. Hur för man en debatt kring invandring? Om vi tar den aktuella våldtäktsstatistiken så visar denna på en kraftig överrepresentation hos invandrare. Lika självklart är dock att andelen invandrare som begår våldtäkter är liten. Detta framgår i diskussionen och majoriteten förstår att det är konsekvenserna av invandringen som sådan som diskuteras och inte alla invandrarna som individer. Generaliseringen riktas alltså mot invandringen som sådan, och det är just fokusen på konsekvenserna snarare än individer som skänker legitimitet för debatten. Speciellt hos den stora massan väljare vilka är fullkomligt livrädda för att göra felaktiga generaliseringar eftersom de har vuxit upp med bilden av elaka vita män som förtrycker minoriteter. I reklamfilmen däremot blir detta inte lika tydligt. Invandringen görs personlig och distinktionen mellan de invandrare som är här och konsekvenserna av den framtida invandringen blir otydlig. Det medför att generaliseringen ser ut att riktas mot invandrarna som grupp och dennes individer snarare än som symptom på invandring i stort, alltså de negativa konsekvenser som vissa invandrare, men långt ifrån alla, medför för det svenska samhället. Den typen av retorik är farlig ty den fokuserar inte längre de sakliga argumenten till varför invandringen är dålig utan målar istället upp en bild av kamp mellan etniska svenskar och ”alla dom andra” vilket möjligen medför att den lilla tolerans som har vunnit mark i frågan återigen ersätts av rädsla och associationer till slagord som rasism och främlingsfientlighet.

Å andra sidan medför Sverigedemokraternas agerande en ständig förflyttning av gränserna för vad som anses vara ok att diskutera genom deras outtröttliga iver att föra upp ämnet på dagordningen. På sikt är det alltså inte orimligt att nästan allt Sd får för sig att säga, och massmedias rapportering om det samma, fortsätter att väcka debatten om invandringen till liv.

Read Full Post »

Inlägg #25

Att ännu en Pridefestival och Almedalsvecka är avklarad har nog inte gått många obemärkt förbi, och som vanligt har våra populära ”folkjippon” lämnat viss eftersmak, mycket olikt den behagliga förnimmelsen av gratis rödvin som våra kära folkvalda måste stå ut med när de frotterar sig i det som politik nu för tiden handlar om; legalisering av sexköp, transvestiters och homosexuellas rättigheter, könsneutrala toaletter och annat som har med sovrummet att göra. Som vanligt sällar sig våra föredömliga ledare till den politiskt korrekta falangen, och jag som är väldigt intresserad av S&M, svenska kor och läder (!) undrar förstås när det anordnas en festival för oss missförstådda och undertrycka tidelags-sadomasocister (där jag givetvis förväntar mig trofast deltagande av de ständigt lismande partiledarna för vår ärbara sjuklöver).

Ett förhållande har framgått extra tydligt under dagarna; den enda accepterade formen av retorik/argument utgår från det liberala individperspektivet, eller, –förhållandet mellan individerna som direkt engagerar sig i ett visst beteende-, istället för vad som traditionellt har betraktats som ett giltigt och legitimt argument; nämligen tredjeparts synpunkter på givet beteende och strävan efter vad man skulle kunna kalla för ett bra samhälle byggt på moral och dygd. Ett argument vars andemening är att en viss utveckling vore skadlig som sådan, eller åtminstone icke önskvärd, går inte längre att framföra; det ges ingen legitim tyngd i en värld där det liberala individperspektivet äger allt tolkningsföreträde. Vad som idag anses som den enda godtagbara retoriken, trots att individperspektivet inte vilar på en mer rationell grund, utgör självfallet bakgrunden till den relativisering som breder ut sig i samhället idag, och så blir det när åsikter, – ja, till och med världsåskådningar -, likriktas av den totalitära dogmen som pk utgör. På samma gång försvinner alla möjligheter till saklig diskussion och det enda som återstår är politisk ideologi och likriktning av samtalet i favör mot starka intressegruppers intressen. Vi möter det dagligen i from av en begränsad och stympad debatt.

Samma liberala sätt att betrakta samhället, där människor endast är individer utan tillskrivna egenskaper beroende på kön, sexualitet, nationalitet osv, är själva synsättet som ligger till grund för den ökade acceptansen av homosexuella. Det är dock huvudsakligen en politisk konstruktion varför det inte råder någon särskild konsistens i resonemangen kring andra sexuella avvikelser. Intressant att notera är att många av våra traditionella föreställningar och kulturella normer trots allt lever vidare vilket har medfört att synen på tidelag, pedofili och incest än så länge är i stort sett de samma. Samtidgt har det uppstått ett nödvändigt behov av göra en tydlig etisk och logisk skiljelinje mellan de sexualiteter som av majoriteten accepteras och de avvikande beteenden som inte gör det; ett måste för att den nya världsbilden inte skall falla ihop som ett korthus under under de föreställningarna som faktiskt fortfarande utgör vår begreppsvälrd, men som kan stå obemött i en traditionell värld där man helt enkelt agerar efter det som man anser är sunt. Ett sådant exempel rör pedofili vilket enligt dagens retorik bör förbjudas på grund av att barn inte är förmögna att lämna samtycke. Detta är ju förstås nonsens, vi utsätter barn för tusentals saker trots att de är mindre förmögna än vuxna att resonera kring sannolikhet och konsekvens. Vad vi däremot gör är en värdering att sex med unga människor är dåligt för dem; de far helt enkelt illa. Vad som föranleder denna värdering skulle kunna vara en socialkonstruktion och gamla normer. Det är hur som helst fullt möjligt att bemöta argumentet på ett tämligen sakligt sätt. En enkel utgångspunkt vore att hävda att alla inte far illa (vi handlar ständigt med situationer förknippade med risk), samt att anledningen till att barnen far illa som sagt endast beror på sociala efterkonstruktioner som är påtvingade av samhällets syn på beteendet. Det senare är i diskussioner kring homosexualitet ett förfarande som man viftar bort som ett fel i själva samhället; varför skall vissa lida av att andra är intoleranta. Pedofili har dessutom förekommit naturligt i olika civilisationer, t e x antikens Grekland, vilket ytterligare kan användas som argument för att misstycket mot pedofili huvudsakligen är en konstruktion snarare än en objektiv sanning. Hur som helst, faran med dagens retoriska verklighetsbild är uppenbar och en fortsatt relativisering av normerna ligger troligen för handen.

Att den individualistiska världsbilden kring homosexuallas rättigheter huvudsakligen är ett politiskt spel framgår tydligt i frågan kring deras rättigheter att adoptera. Nu kommer nämligen barnens välmående i andra hand, och diskussionen utgår, som vi ska se, nästan uteslutande från vuxnas perspektiv. Argumenten för en förändring från dagens norm, där barn normalt sätt lever tillsammans med en kvinna och en man, anspelar inte på några som helst fördelar för barnen – snarare är förändringen förknippad med avsevärd risk, – och det är sällan som välunderbyggda argument vinner intellektuell hävd enligt ett kriterie som bygger på att det ”i alla fall inte behöver vara dåligt”. Att göra en så ofattbar omfattande förändring, som står i konflikt med civilisationens normer under tusentals år, utan några som helst indicier att det är bättre för barnen är givetvis att uteslutande betrakta frågan utefter propagandan från en liten men högljud minoritet. Tror du inte på det så pröva själv att argumentera för en skattehöjning som inte kommer någon till gagn.

Read Full Post »