Etisk kapitalism?

Kapitalismen är tillsammans med den politisk korrekta ”socialliberalismen” ett av de mest dominanta och allenarådande samhällssystem som verkar i denna tid. Och de gör det som vore de bästa av bröder, tillsammans går de två bundsförvanterna sida vid sida i en naturlig symbios där den ena omkullkastar varenda inrättning som hade kunnat utgöra ett hinder mot den andra. Vänsterinfluenserna som genomsyrar västvärlden, och får sin gemensamma näring från kapitalismen, eroderar varje institution och organiskt sammanhang som utgör ett skydd för människan mot en allt för överdriven materialistisk grundsyn, och som istället hade kunnat erbjuda oss vägen till ett rikare liv med en djupare mening där människan står i kontakt med sitt själsliga liv.

Kapitalismen är ett system som i teorin möjliggör för etisk och hållbar produktion. Få skulle dra sig för att påstå att den vinstmaximerande ”eliten” som styr den globala produktionen tar någon som helst hänsyn åt t e x miljön eller arbetsrättsliga förhållanden. Nej, systemets styrka utgörs av att dess användare kan styra produktionen genom att alternera sina preferenser och skifta mellan konkurrerande alternativ. Eftersom företagens yttersta mål de facto är vinstmaximering leder skiftade kundpreferenser slutligen till en anpassad produktion, allt för att ständigt möta efterfrågan. Produktionen borde således istället spegla den publika, och den ifrån intressekonflikter friare, moralen.

Men i praktiken utgörs verkligheten av en helt annan bild. Konsumenten har en påfallande beroendesituation gentemot producenten när det gäller systemets viktigaste komponent, information. Tillgången av information kring kvalité, produktionsmaterial, insatsvaror, negativa externaliteter, arbetsförhållanden, miljöpåverkan e t c är i stor omfattning skev och att klä av dess innehåll kostar väldigt mycket i form av både tid och resurser. Den beroendeställningen är dessutom av dubbel karaktär och innebär även att man ofta inte har någon annat valmöjlighet än att nöja sig med det som erbjuds. Det kan bero på tidsbrist, knappa resurser, höga transportkostnader eller brist för vad man anser utgör ett fullgott alternativ, d v s undermålig konkurrens.

I den globala världen uppstår dessutom gigantiska marknader som vida överstiger våra nationella gränser och det medför att marginalvärdet av informationen minskar, det blir allt svårare att sprida och upplysa en relevant storlek av kundbasen på ett effektivt sätt. Marknaden karakteriseras även av en ensidig kommunikation, och konsumenterna möter ständigt reklam utan krav på kvalitativt innehåll, som påverkar deras förmåga att fatta rationella och moraliska beslut.

Vår materialistiska och vetenskapliga världsbild spelar kapitalismen rakt i händerna genom att skapa nidbilden av att livets främsta mål är att producera och konsumera i allt högre grad. Kapitalismen utvecklas till ett självförsörjande system som närs av hela samhällets maktstruktur, må det så vara politiker, utbildning eller media, vars makt över individen undgår kvalitativt bemötande och överhuvudtaget ifrågasättande. Ändå vet vi att den ohejdade konsumismen och materialismen bidrar till miljökris, och begäret efter resurser ger upphov till krig och konflikter. Det välstånd som skapas tillfaller huvudsakligen ägare av kapital och fördelningen inom och mellan nationer är väldigt ojämn. Systemet medför att resurser används på ett sätt som är ekonomiskt optimalt, istället för att vara, låt säga, funktionellt utifrån dess naturliga användningsområde. I världen produceras t e x tillräckligt med mat för att mätta hela jordens befolkning, ändå förstörs råvaror istället för bekämpa den hungersnöd som på många håll finns.

Jag vill betona att jag inte förespråkar kommunism och planekonomi utan endast att kapitalismen bör verka under en diametralt annorlunda kontext.

Annonser