…är verkligen ett inslag i svensk politik som vi inte är vana vid att se. Filmens budskap är mycket tydligt: Sveriges resurser är begränsade och invandringen medför en alternativkostnad. I filmen illustreras den av en rar tant vars äldrevård försummas. I den mån det sakpolitiska budskapet är riktigt hamnar det i skymundan bakom det banbrytande sättet som det förmedlas. Reklamen är personlig och tydlig. Nu är det två alternativ som gäller. Den väcker tankar kring ”vi och dom” och det ”främmande” som finns i Sverige. Möjligen framstår de muslimska kvinnorna till och med som lite farliga där de ”jagar” pensionären.
Jag är ingen retoriker men jag tror att generaliseringen som SD anspelar på kan träffa fel. Hur för man en debatt kring invandring? Om vi tar den aktuella våldtäktsstatistiken så visar denna på en kraftig överrepresentation hos invandrare. Lika självklart är dock att andelen invandrare som begår våldtäkter är liten. Detta framgår i diskussionen och majoriteten förstår att det är konsekvenserna av invandringen som sådan som diskuteras och inte alla invandrarna som individer. Generaliseringen riktas alltså mot invandringen som sådan, och det är just fokusen på konsekvenserna snarare än individer som skänker legitimitet för debatten. Speciellt hos den stora massan väljare vilka är fullkomligt livrädda för att göra felaktiga generaliseringar eftersom de har vuxit upp med bilden av elaka vita män som förtrycker minoriteter. I reklamfilmen däremot blir detta inte lika tydligt. Invandringen görs personlig och distinktionen mellan de invandrare som är här och konsekvenserna av den framtida invandringen blir otydlig. Det medför att generaliseringen ser ut att riktas mot invandrarna som grupp och dennes individer snarare än som symptom på invandring i stort, alltså de negativa konsekvenser som vissa invandrare, men långt ifrån alla, medför för det svenska samhället. Den typen av retorik är farlig ty den fokuserar inte längre de sakliga argumenten till varför invandringen är dålig utan målar istället upp en bild av kamp mellan etniska svenskar och ”alla dom andra” vilket möjligen medför att den lilla tolerans som har vunnit mark i frågan återigen ersätts av rädsla och associationer till slagord som rasism och främlingsfientlighet.
Å andra sidan medför Sverigedemokraternas agerande en ständig förflyttning av gränserna för vad som anses vara ok att diskutera genom deras outtröttliga iver att föra upp ämnet på dagordningen. På sikt är det alltså inte orimligt att nästan allt Sd får för sig att säga, och massmedias rapportering om det samma, fortsätter att väcka debatten om invandringen till liv.
